Lejonborg

Stockholms län och Skåne ville byta ut, vilket blev droppen som fick bägaren att rinna över. Lejon har meddelat att han avgår, vilket är det enda alternativet (förutom harakiri).

Problemet är väll inte Lejonborg utan dennes efterträdare. Jan Björklund nämns som en av de hetaste kandidaterna, ni vet Björklund som vill ha hårdare tag inom skolpolitiken. Flytta mobbare och så vidare. Inget ont i det, sålänge det blir upp till de enskilda skolorna att tillämpa redskapen och det inte blir tvingande. Sådan batongmentalitet hör oftast ihop med en batongmentalitet inom andra områden. Även om en partiledare bara är en ensam person brukar de ändå ha ett allt för stort inflytande över sina partier. Sverige behöver verkligen inte ytterligare en antiknarkfundamentalist, det hjälper inte någon. Varken potentiella problembrukare eller de som redan brukare eller missbrukar och är i behov av hjälp. Harm reduktion är den enda vägen ur eländet som verkligen funkar, som inte skördar onödiga offer på vägen.

Det värsta som kan hända är att hela folkpartiet fylls av små mini Metsos/Björklundare.

De andra namnen som nämns i diskussionen är Johan Pehrsson som är ett tungt namn internt i folkpartiet men osynlig externt, även han en batongliberal, tyvärr. Cecilia Malmström, EU-minister.

Känns som att Cecilia blir ”min” kandidat by default.

Och NEJ, jag är inte medlem i Socialfacisterna (aka folkpartiet) eller något annat parti för den sakens skull.

Rydberg (fp) fick sig ytterligare en släng av sleven

… i veckan… Denna gång var det Ann-Charlotte Marteus på Expressen som gav bredsida. Tyvärr hittade jag inte artikeln förens idag (publicerad i Tisdags) via Isobells blogg.

Läs mer i ledaren från Expressen här

Längre citat ur artikeln:

Birgitta Rydberg hävdar vidare att sprutbyten skulle vara att ”uppmuntra till fortsatt missbruk”.
WHO, däremot, skriver att ”efter nästan två decennier av omfattande forskning finns det ännu inga övertygande bevis för att sprutbytesprogram skulle öka påbörjandet, varaktigheten eller frekvensen av illegala droger eller sprutmissbruk”.
Birgitta Rydberg hävdar att det effektivaste sättet att stoppa smittspridning är att få missbrukare att sluta missbruka.
Men WHO konstaterar att en positiv effekt av sprutbytesprogrammen tycks vara att de får narkomaner att söka hjälp att sluta med droger. Och det väl rätt naturligt. Genom programmen får missbrukare respektfull kontakt med ”samhället”, hjälp med allmänna hälsoproblem – och kanske kan de börja minnas hur det var att leva ett liv som inte var i alla delar överjävligt. Då är det rimligen lättare att ta ett steg mot drogfrihet.

Jag borde misstänkt att galenskap var på väg…

Birgitta Ohlsson föreslås som ny ordförande i folkpartiets kvinnoförbund av en enig valberedning. Jag gillar Ohlsson och har träffat henne vid flera tillfällen, första gången 1999 på en skola där jag jobbade. Det var under hennes tid som ungdomsordförande. Hon har eller rättare sagt hade samma förkärlek för KPML(r)s band knutna nävar som mig på den tiden.

Det jag däremot ogillar med Ohlsson är hennes syn på rättvisa och jämställdhet, en millimeterrättvisa som aldrig under några förutsättningar kan rubbas. Det är bland annat föräldraledigheten som skall delas rak av, annars ramlar de outnyttjade dagarna bort. Ett statiskt sätt att se på familjer och vad jämställdhet är, vad händer om kvinnan i hushållet skulle vara egenföretagaren (för att bryta normen) och inte har möjlighet att stanna hemma med barnet mer än vad som är absolut nödvändigt. Kvoteringen blir ett fyrkantigt, trubbigt och riktigt dumt redskap för att komma åt skevheten i systemet som finns.
Nu är Karin Pilsäter inne på samma spår men om VAB dagarna (vård av sjukt barn). Jag kan nog gissa mig till att Ohlsson haft något finger med i spelet. Karin vill dela VAB dagarna rakt av mellan föräldrarna. Såhär säger hon i artikeln

–Vi har tittat på den norska modellen, fast utan att begränsa antalet dagar. Man kan tänka sig tio dagar till pappan och tio till mamman, som måste ta slut innan familjen får några nya dagar.

Hur stort är då problemet, jo enligt artikeln i fråga så tar mammorna ut 64% av sjukdagarna. Frågan är vad folkpartiet vill när man når målet 50-50. Vilken grupp, är det som skall regleras då? Och kan verkligen jämställdhet lagreglernas fram? Och hur ser de på homosexuella relationer, nu när det är tillåtet med adoption? Hur ska fördelningen gå till där?

Kan Folkpartiet inte bara låta bli att försöka reglera och detaljstyra folks liv? Jag vet åtminstone att jag vill vara en stor del av mina barns liv och vill jag ta hand om dom mer än hälften av deras sjukdagar, så är det en fråga mellan mig och barnens mor. Inte mellan mig och Folkpartiet.

Sluta tafsa helt enkelt!

Ondska i mänsklig form.

Nu vill jag varna för ett ganska grovt språk, men jag hatar människan, Birgitta Rydberg. Det är sällan någon på så kort tid lyckas ställa till med så mycket skit. Jag har redan uttryckt mitt starkaste ogillande över henne  här och här

Denna gång är det sprututbytet hon har stoppat. Den förbannade jävla helvetets……. Hur kan hon så lättfärdigt avfärda åtgärder som räddar liv, minskar lidande. Men det är rätt, det är ju knarkare, inte människor. Fy fan.

Brukarföreningen

Jag gillar Brukarföreningen, jag gillar den ideella kraft de bidrar med. I sitt arbete hjälper de människor på botten av den konstruktion vi kallar samhället. De hjälper dem i kontakterna med myndigheterna, i vardagslivet för att bli drogfria. Det borgarna brukar definiera som Enpowerment.

Borgare brukar tycka om allt som har med Enpowerment att göra. Timbro/Centrum för välfärd efter välfärdsstaten har till och med gett ut en bok som heter Frivillighetens kraft av Lena Liljeroth (går att läsa online gratis som pdf) som handlar om den här typen av engagemang. Lena Liljeroth heter egenligen Lena Adelsohn Liljeroth och är numera Kulturminister i den borgliga regeringen.

Tyvärr så har inte riktigt Moderåttorna, och Folkbatongerna & Centern fattat vad brukarföreningen pysslar med, vilken positiv organisation dom egenligen är. Kristdemokraterna visade dock prov på förnuft och sin kristna medmänsklighet och gick emot strömmen. Ändå fick folkfascisten Birgitta Rydberg igenom sitt krav på ett totalstopp av pengar från Stockholm läns landsting till den idella brukarföreningen. Något jag i och för sig redan skrivit om.

Konsekvenserna för dem som är beroende av föreningen är nog svårt att greppa för många. Härom veckan publicerade Stockholms fria en artikel om brukarföreningen som visar på tillvaron de verkar i, vad konsekvenserna innebär. Artikeln är mycket läsvärd.

Fångad med handen i kakburken

Idag är det drabbning. Efterspelet till en av valrörelsens smaskigare skandaler ska in för skranket. För Folkpartiet handlar det om skadesanering. För Niklas Svensson på politikerbloggen förmodligen om kostnadsminimering, Niklas Sörman på SSU om sin framtida karriär. Vad Per Jodenius har för mål kan jag knappast gissa, förmodligen någon form av upprättelse, att han själv inte ensam är skurken i dramat. För att sedan gå vidare. Idag påstår DN i sin rubriksättning att han inte har för avsikt att sätta dit någon. Vilket inte riktigt var bilden av hans intentioner häromdagen. Eller vad man kan misstänka efter att ha läst aftonbladet idag. Förövrigt, klart de andra haft kunskap om det hela, förmodligen från dag 1. Frågan är hur uppmuntrande/passiva de varit.

Det hela är faktiskt ganska underhållande, jag har själv erfarenhet av krishantering i politiska sammanhang. Vissa av de stormarna jag varit med och ridit har tyvärr blommat ut i både lokal och rikspressen. Men frågan är hur mycket värre det blivit utan skadekontrollen, hur många som jag och de andra stoppat. Det är nästan så jag inte vågar tänka på det. Hur folkpartiet misslyckats så kapitalt i det arbetet går bortanför mitt förnuft. Hur man inte kom att tänka på att använda sig av en proxy eller motsvarande är också bortom mitt förstånd.

Sossarnas frustration bygger nog i mångt och mycket på att de helst skulle haft motsvarande ”försprång” själva. Att det dessutom varit en av de egna som öppnat Pandoras ask med Siggge, sigge. För det mer traditionella redskapet ”spioner” är inget nytt i branschen utan ganska vanligt förekommande. Något SSU har ganska god erfarenhet av. Fulspelet bakom kulisserna är en del av det politiska spelet, tro inte för en sekund att något av partierna skulle dra sig för något. Den största glädjen vid många utspel är inte alltid glädjen över att själv få komma ut och synas utan snarare att man stjäl rampljuset från något annat partis planerade utspel. Rättegången idag skulle lika väl kunnat vara mot vem som helst av partiernas anställda, det är bara slumpen som gjort att det var Per Jordnius och Folkpartiet som åkte dit med handen i kakburken.

Folkpartiet..

Det förekommer viss kritik mot Lejonborg internt inom folkpartiet. Något som bland annat Aftonbladet, Expressen, Politikerbloggen m.f. har uppmärksammat. Frågan är om han inte har sig själv att skylla med tanke på vilka han omger sig med. Partisekreteraren Erik Ullenhag tycks ha missat den mest fundamentala politiska & mediala grundträningen. Jag förstår faktiskt inte att han bara satt ner i båten och höll käft. Varför poängtera dumheterna igen? I och för sig så verkar det inte vara allt för många som har fått den behövda politiska och mediala träningen. Att på det enklaste sätt med proxys m.m. förebygga kriser som den som är uppe för rakning i dagarna, verkar inte vara deras starka sida.

Dödliga utopier

Johannes Forssberg, en av Expressens ledarskribenter gav sig på Birgitta Rydberg (fp) i förra veckan. Kanske lite gammal nyhet men ledaren är bra.

Birgitta Rydberg är landstingsråd i Stockholm. Hon är också en av de sista knarkdinosaurierna.
Den gamla narkotikapolitik hon företräder dör ut på flera håll, på grund av vetenskap och usla erfarenheter. Men i staden med landets största missbruksproblem upplever den en renässans sedan Rydbergs tillträde.
Sedan förra vintern har hon riktat sin vrede mot Stockholms brukarförening, en patientorganisation för narkotikamissbrukare.

Läs hela ledaren här